Hyderabad 2006

Nu sitter jag på kontoret i vårt nya blåa hus i Linköping och skriver på den här bloggen för sista gången. Dags att runda av för att sedan gå vidare.

Fast samtidigt som jag skriver det här undrar jag om tiden är mogen att ”runda av” en gång för alla. Tiden i Hyderabad har satt djupa spår, det märker jag redan. Jag har ett större register att hämta erfarenheter från. Det känns tydligt. Jag kan hantera stressfulla situationer på ett mer avkopplat sätt. Ställer inte lika höga krav på livet. Kan ibland bara luta mig tillbaks och inse att jag är glad att jag och min familj är friska. Det är trots allt viktigast. Att sedan husaffärer håller på att gå åt fanders, överlever man. (Misstänkt stank av ”mögel” på tillträdesdagen för nya huset visade sig vara en färsk fuktskada och ett illaluktande avlopp i köket). Tor och jag jobbar bättre ihop än någonsin. Carl har utvecklats och är tydligt på väg mot en egen person, tonåring som han är numera. När jag tänkt tillbaks på tiden i Hyderabad nu i sommar, så har två saker slagit mig. (more…)