Carolina har kommit till stan
Nu är hon här. Det kändes vant men ändå väldigt ovant. Ett halvt våningsplan med blå-gula dräkter och blont hår i skyltfönstret. I centrum, vem om inte Carolina Klyft. En stor plansch på andra våningen i Rebookaffär på Road No. 36, Jubilee Hills. Några dagar senare såg jag henne som hastigast på TV. I ett reklaminslag. Svenska på TV. Det är andra gången jag hör det här. Väldigt konstigt!
Bombningen är ouppklarad. Polisen har hittat några spår, och gripit fel person…
Budgivningen på vårt hus är i full gång. Vi kan bara konstatera att bostadsmarknaden är het. Overklig känsla med dessa siffror som visas på telefonens display efter varje nytt bud. (Så var det även i Linköping). ”Bara siffror”, men ändå inte.
Jag får en känsla av att det är något overkligt över hela tillvaron. Betar av fler och fler saker på ”Vill göra före vi åker hem”-listan. Skickade ut inbjudan till ”Farwell party” igår, men kallade det bara ”Party”. Bara en fest, men ändå inte.