Hyderabad 2006

Nu är hon här. Det kändes vant men ändå väldigt ovant. Ett halvt våningsplan med blå-gula dräkter och blont hår i skyltfönstret. I centrum, vem om inte Carolina Klyft. En stor plansch på andra våningen i  Rebookaffär på Road No. 36, Jubilee Hills. Några dagar senare såg jag henne som hastigast på TV. I ett reklaminslag. Svenska på TV. Det är andra gången jag hör det här. Väldigt konstigt!

Bombningen är ouppklarad. Polisen har hittat några spår, och gripit fel person…

Budgivningen på vårt hus är i full gång. Vi kan bara konstatera att bostadsmarknaden är het. Overklig känsla med dessa siffror som visas på telefonens display efter varje nytt bud. (Så var det även i Linköping). ”Bara siffror”, men ändå inte.

Jag får en känsla av att det är något overkligt över hela tillvaron. Betar av fler och fler saker på ”Vill göra före vi åker hem”-listan. Skickade ut inbjudan till ”Farwell party” igår, men kallade det bara ”Party”. Bara en fest, men ändå inte.

De smällde en bomb i moskén i gamla stan på fredagsbönen idag (ca 2 timmar sedan). 6 döda och 37 skadade. Vi var inte några av dem. Vi bor, arbetar och går i skolan långt från gamla stan. Där är vi bara för att “turista”.

Däremot väntar Tor och jag med viss oro på att Carl ska komma hem från skolan. Tydligen skulle de skicka hem barnen tidigare, men ännu har ingen Carl dykt upp. 20 minuter kvar tills han normalt kommer hem med bussen. Vi vet inget om bakgrunden till bomben eller vem/vilka som ligger bakom…

______________________________________________________

Nu kom Carl. Han mår bra, han också!

Det känns som det börjar bli dags. Bli dags att flytta hem, är väl det jag tänker på mest, men även att avrunda vistelsen här i Indien. Kanske är det nu tid för att göra det som aldrig blev gjort. Det är absolut läge att avrunda de vänskapsband man knutit. Att hålla kontakten kommer inte att gå automatiskt. Här kommer behövas insatser. Dags att förbereda det som kommer i Sverige, det nya livet. Ett liv med mindre betoning på ”annorlunda”, men absolut med många nya inslag.

En första summering
Att avrunda innebär också att summera. Under lång tid har jag, trots många tunga perioder och mycket motgångar, sett fram emot att komma hem för att få reda på vad vi lärt oss. Hur vi utvecklats. Nu när hemresan börjar närma sig, börjar det välbekanta tvivlet komma. Vad har vi lärt oss egentligen? Min tidigare så övertygande bild om att vi fått vidgade vyer och blivit starkare som människor, börjar naggas i kanten. (more…)