Mysteriet med brödrosten
Varje morgon rostar vi bröd. Det går en skiva till Carl och fyra skivor till Tor. Brödrosten är en slank vit sak av märker Philips som heter Comfort med plats för fyra skivor. På ena kortsidan finns ett mintgrönt reglage för att reglera hur hårt brödet ska rostas. Graderingen går från 0 till 7. Det vrider jag på varje morgon. Ibland tror jag att jag hittat ett så lågt läge att Carls ensamma skiva inte blir bränd. Då trycker jag ner det mintgröna lilla handtaget och låter brödrosten sköta sig själv. Det lyckas väldigt sällan. I morse trodde jag att jag skulle lyckas överlista Comfort. Jag avbröt nämligen rostningen i förtid, genom att vrida ner reglaget till 0 när jag trodde brödet var klart, men det blev inte helt bra. Brödet var bara varmt, inte rostat. Så jag ställde reglaget på ungefär 0,1 igen och tryckte ner handtaget på nytt. Samtidigt påminde jag mig själv om att inte lämna Comfort utan översyn. ”Ska bara röra om i gröten”, tänkte jag. ”Den ser klar ut. Och här kommer Carl”.
- ”God morgon Carl”, säger jag glatt.
”Hm, bäst jag lägger upp Carls portion gröt redan nu, så han kan börja äta”.
”Oj, det luktar bränt”.
Just då tyckte jag ett mer passande namn på brödrosten hade varit “Kom fort”. Ja, ja, så gick det i alla fall med det andra försöket. Det var faktiskt rekord när det gäller bränt rostat bröd. Men skam den som ger sig. Ny skiva från frysen och ännu en omgång med brödrosten. Denna gång avbröt jag rostningen efter lagom lång tid.
När Tor kommer hem från styrketräningen en timme senare, vrider han upp det mintgröna reglaget till 2 och får som vanligt fyra alldeles lagom rostade brödskivor.
Nu tror jag faktiskt inte det beror på mig personligen, att Comfort beter sig så här. Jag misstänker snarare att det beror på en markant skillnad i spänning i eluttagen, för de olika tidpunkterna. Men helt säker kan man ju inte vara.