Hyderabad 2006

Mitt eget filosoferande kring våra upplevelser av Indien har fått stå tillbaks ett antal dagar. Vi har haft ett par tuffa veckor, främst för att Carl haft svårt att komma till ro här. Han saknar kompisar och trivs inte i skolan. Fullt normalt enligt alla jag pratat med här nere, men det sliter hårt på hela familjen. Så jag har spenderat mycket tid med Carl, både “hemma” och på skolan.

 ”Hemma” är alltså fortfarande hotellet, vilket troligtvis är en bidragande del till den tunga perioden. Men lägenheten är kraftigt på G och den blir sååå bra, känns det som just nu. Kom ihåg att detta är Indien! Var därför beredd på att saker inte blir som du hade tänkt dig…

Det är inte varje födelsedag man blir uppvaktad med tårta tre gånger. Först ut var Tor och en sömnig Carl, tidigt på morgonen med tårta, kaffe (den goda sorten, starkt med mycket varm mjölk), blommor och present. Sedan blev jag uppvaktad på frukosten (more…)

Hinduernas sätt att fira valborg.

Fritt fram att färga in alla, även oss vitskallar. Fullt med lek och bus. Vissa gladare än andra
(Klicka på bilderna om du vill se fler detaljer). 

Nu har det gått drygt en vecka sedan vi bestämde oss för vilken lägenhet vi ville flytta till. Vi har träffat ägaren och gått igenom hur lägenheten ska möbleras. Denna lista har skickats ett par gånger mellan oss och mäklaren och fungerar nu som underlag till förhandlingen mellan Ericsson och ägaren om hyran. Även nu sker vissa modifieringar i listan som vi delvis kan acceptera och delvis protesterar mot. Jag vill ha ugn i köket! Den försvann i förhandlingen men vi kräver den tillbaks. Så nu väntar vi på besked om det. Ägaren börjar inte med montering av kök och möblering av lägenheten förrän avtalet är undertecknat. Sedan tar det bara mellan 15 och 20 dagar tills vi kan flytta in…

Carl och jag klarar hotellvistelsen bra. Vi har hittat våra dagliga rutiner (mycket dator och TV blir det). Men Tor klättrar på väggarna trots att han är den som spenderar minst tid på hotellrummet. (Det är en utrymmeskrävande man jag har). Men han är duktig på att förhandla och få igenom sina krav. Han såg till att vi fick bo kvar på hotellet trots att det egetligen var fullbokat. (Ingen hade ju förlängt vår vistelse, så vi höll på att åka ut från hotellet i förra veckan). (more…)

Innan vardagen tränger undan de djupa första intrycken av den hyderabadiska trafiken, ska jag försöka beskriva dem. (Igår var det första gången jag kände leda över att tvingas utstå detta ryckiga och högljudda färdsätt som en biltur innebär. Den grå vardagen har börjat göra sig påmind).

Trafiken var det som gjorde starkast intrycket på mig när jag kom till Indien första gången. Denna symfoni av tutor från motorcyklar, autorichshaws (trehjuliga, gula små taxibilar med svarta suffletter), bilar, bussar, lastbilar, med inslag av cyklar och enstaka oxkärror, hästar och kameler. Genom denna ojämna, men aldrig sinande ström av fordon försöker fotgängare tränga sig fram (för att ta sig över gatan) med livet som insats. Det är ett högljutt och färgrikt skådespel utan slut. (more…)

Äntligen! Äntligen har vi beslutat oss för vilken lägenhet vi vill flytta till. Om allt går som det ska (vilket det aldrig gör här) kommer vi bo i en stor, ljus lägenhet om två-tre veckor. Det är en vacker lägenheten med vidsträkt utsikt över staden, men vi får lära oss att leva med tidiga böneutrop (varje dag), sena bröllopsfester med trummor och trumpeter (under bröllopssäsongerna) samt att det inte finns några ytor runt huset för att rasta barn och sig själv på. Trots det känns det väldigt bra just nu :-)

Sedan har vi det här med saker som aldrig riktigt blir som man förväntar sig. (Hm, aldrig är väl inte riktigt sant, men betydligt oftare än hemma…) Igår fick jag av en slump, via hotellrumsstädaren, reda på att vi förväntades flytta från hotellet idag. När jag kollade upp det i receptionen stämde det verkligen. (more…)

Magsjuka och bostadsproblem är tillräckligt för att fylla ens vardag, men president Bush kom verkligen på besök. (Det var i fredags, då Carl hade blivit frisk och min mage hade börjat signaler att allt inte stod rätt till). Det vi såg av det hela var två helikoptrar och poliser med gevär i gatuhörnen. Carls skola stängdes för dagen med tanke på det trafikkaos som förväntades när delar av staden stängdes av. Rektorn var orolig för eventuella spontana attacker på skolbussarna som tydligt är märkta med “International School of Hyderabad”. (more…)

Att magarna skulle krångla förr eller senare var vi beredda på. Först ut blev Carl med en natts orolig mage med påföljande feber och hemvaro från skolan i två dagar. Några dagar senare var det dags för mig. En glad fredagskväll med “Ericssonsfamiljer” gick bra. Kvällen bjöd på (förutom trevligt umgänge) ett fantastiskt skådespel i form av ett oväntat åskoväder och strömavbrott. Vi stog på balkongen när hela staden blev mörk. (Ja, strömavbrott är ju inte ovanliga men det brukar inte regna och åska i mars. Vissa kopplar förändringar i vädret till tsunamin, så sommaren förväntas bli ovanligt varm).  (more…)

Sedan vi kom hit har vi bott bra på två olika hotell i tre olika hotellrum. Nu bor vi på tredje våningen på Taj Banjara i två rum som det finns en dörr mellan. Mycket praktiskt. De första rummen här var för rökare så vi fick byta. Man får leva med “mjuka knän” för att så smidigt som möjligt följa med i alla förändringar. En öm punkt har jag insett är tillgången till Internet och e-post. Vid varje rumsbyte så trasslar uppkopplingen. Det tär på humöret att inte ha en självklar möjlighet att få kontakt med vänner hemma i Sverige. Knäna blir stela av brist på kontakt med goda vänner. (Lärorikt, att inse det…)

Vi har letat boende ända sedan vi anlände. Det är många parametrar att ta hänsyn till. Att kolla att taket inte läcker in under monsunperioden och att det finns varmvatten till köket, hör till de parametrar som vi inte hade en aning om när vi kom. (more…)