Hyderabad 2006

Nu sitter jag på kontoret i vårt nya blåa hus i Linköping och skriver på den här bloggen för sista gången. Dags att runda av för att sedan gå vidare.

Fast samtidigt som jag skriver det här undrar jag om tiden är mogen att ”runda av” en gång för alla. Tiden i Hyderabad har satt djupa spår, det märker jag redan. Jag har ett större register att hämta erfarenheter från. Det känns tydligt. Jag kan hantera stressfulla situationer på ett mer avkopplat sätt. Ställer inte lika höga krav på livet. Kan ibland bara luta mig tillbaks och inse att jag är glad att jag och min familj är friska. Det är trots allt viktigast. Att sedan husaffärer håller på att gå åt fanders, överlever man. (Misstänkt stank av ”mögel” på tillträdesdagen för nya huset visade sig vara en färsk fuktskada och ett illaluktande avlopp i köket). Tor och jag jobbar bättre ihop än någonsin. Carl har utvecklats och är tydligt på väg mot en egen person, tonåring som han är numera. När jag tänkt tillbaks på tiden i Hyderabad nu i sommar, så har två saker slagit mig. Read the rest of this entry »

Sista gången på golfbanan, sista mötet med bokklubben, sista gången på Rock-walk, sista gången ute på ICRISAT (där Carls skola ligger), sista badet på Taj Krishna, sista promenaden i KBR parken, men framför allt, sista gången (sannolikt) som jag träffar Kavitha, Melony, Vidya, Franka, Hildegard, Frauke, Ami, vår pålitlige chaufför Rahemat Ali, vår glada hemhjälp Sabitha och många fler. Jag vill inte tro det är sista gången jag ser Hanna, Carole, Ranoka och Sarah. Jag vill inte tänka så. Det är så tydligt nu att det är vännerna (personerna jag kommit nära och bryr mig om) som blir svårast att lämna. (”Det trodde du inte i januari” är kommentaren jag fått tillbaks om den insikten…)

I Sverige väntar Tor på Carl och mig. Huset är sålt och första skeppningen hem är sent med flyg. De sista sakerna går med båt i augusti, efter att Tor avslutat sitt kontrakt. De beräknas anlända i november. Så mitt uppdrag nu är att förbereda resten av packningen. Vad ska hem med båt till november? Vad måste vi få med nu? Vad ska vi lämna kvar och vem ska få vad?

Åssa ska vi flytta mellan Rönninge och Linköping och så är det ju midsommar och semester i Blekinge…

Grovt ser planen för sommaren ut på följande sätt: Read the rest of this entry »

Idag fick Gråvide somna stilla i famnen på Johan, efter en kort tids sjukdom. Han sörjs framför allt av sin vän Choffsan, men även av Pia, Tor och Carl samt Felicia, Kalle, Christel och Johan. Begravning kommer ske i stillhet i ekdungen intill hans vänner Snuttan och Matilda.

* september 2001
+ 4 juni 2007

Nu är hon här. Det kändes vant men ändå väldigt ovant. Ett halvt våningsplan med blå-gula dräkter och blont hår i skyltfönstret. I centrum, vem om inte Carolina Klyft. En stor plansch på andra våningen i  Rebookaffär på Road No. 36, Jubilee Hills. Några dagar senare såg jag henne som hastigast på TV. I ett reklaminslag. Svenska på TV. Det är andra gången jag hör det här. Väldigt konstigt!

Bombningen är ouppklarad. Polisen har hittat några spår, och gripit fel person…

Budgivningen på vårt hus är i full gång. Vi kan bara konstatera att bostadsmarknaden är het. Overklig känsla med dessa siffror som visas på telefonens display efter varje nytt bud. (Så var det även i Linköping). ”Bara siffror”, men ändå inte.

Jag får en känsla av att det är något overkligt över hela tillvaron. Betar av fler och fler saker på ”Vill göra före vi åker hem”-listan. Skickade ut inbjudan till ”Farwell party” igår, men kallade det bara ”Party”. Bara en fest, men ändå inte.

De smällde en bomb i moskén i gamla stan på fredagsbönen idag (ca 2 timmar sedan). 6 döda och 37 skadade. Vi var inte några av dem. Vi bor, arbetar och går i skolan långt från gamla stan. Där är vi bara för att “turista”.

Däremot väntar Tor och jag med viss oro på att Carl ska komma hem från skolan. Tydligen skulle de skicka hem barnen tidigare, men ännu har ingen Carl dykt upp. 20 minuter kvar tills han normalt kommer hem med bussen. Vi vet inget om bakgrunden till bomben eller vem/vilka som ligger bakom…

______________________________________________________

Nu kom Carl. Han mår bra, han också!

Det känns som det börjar bli dags. Bli dags att flytta hem, är väl det jag tänker på mest, men även att avrunda vistelsen här i Indien. Kanske är det nu tid för att göra det som aldrig blev gjort. Det är absolut läge att avrunda de vänskapsband man knutit. Att hålla kontakten kommer inte att gå automatiskt. Här kommer behövas insatser. Dags att förbereda det som kommer i Sverige, det nya livet. Ett liv med mindre betoning på ”annorlunda”, men absolut med många nya inslag.

En första summering
Att avrunda innebär också att summera. Under lång tid har jag, trots många tunga perioder och mycket motgångar, sett fram emot att komma hem för att få reda på vad vi lärt oss. Hur vi utvecklats. Nu när hemresan börjar närma sig, börjar det välbekanta tvivlet komma. Vad har vi lärt oss egentligen? Min tidigare så övertygande bild om att vi fått vidgade vyer och blivit starkare som människor, börjar naggas i kanten. Read the rest of this entry »

Flytten hem kommer påtagligt närmare. Carl och jag planerar att komma hem den 17 juni. Tor har kontrakt till slutet av augusti.

Det har planerats en hel del sedan nyår! Vi har köpt hus i Linköping för att prova på att bo där. Ett blått hus i centrala sta’n med utsikt över vidderna. I slutet av maj går vårt älskade hem i Rönninge ut till försäljning. Mycket känslor är i farten. Det är minst sagt läskigt, men också spännande.

Välkommen till Linköping i augusti och framåt :-)

Efter att varit ute på vår ”Se mer av Indien”-resa, så inser jag hur mycket jag saknar skogar, berg och vackra vyer. Det blev precis en sådan resa som jag förväntat mig. Vissa saker gick enligt plan andra inte. Vi är alla tre väldigt nöjda över att ha fått uppleva mer av Indien även om vi är lite trötta och slitna efter veckan som varit.

  Read the rest of this entry »